Efter en ganska intressant ridtur på Skrutten för första gången på ett tag så känns det perfekt för en utvärdering. Idag skulle jag nämligen rida tillsammans med Julia och Iza för att få moraliskt stöd till Skrutten. Den stora frågan är vem som var stöd till vem? Skrutten tog nämligen ledningen ner för backen dock spänd. Bakom honom gick hans moraliska stöd som verkade tro att hon var på väg till sin egen avrättning.

Nåja, det är inte så mycket att bry sig om egentligen. Banan är nämligen Skruttens andra hem och där är han trygg och glad. Att han reagerade lite när hans stöd var spänt brydde jag mig inte så mycket om heller, hästar är trots allt flockdjur. Skrutten kändes riktigt fin när vi väl hade kommit ner och han var avslappnad så jag tänkte att det nog inte skulle vara några problem ens att testa lite galopp. Sen sådär 10 min in i ridpasset stannade han till och vägrade gå.

Sedan stannade även Iza och stirrade mot en svart prick i skogskanten. Första tanken var "Helvete, vad gör den där förbannade älgen där, nu?!". Sedan började jag skrika, prata, smacka, röra på mig och älgen stod kvar. Efter ett tag tittade den nyfiket fram bakom ett träd och studerade oss noggrant. Hon insåg ganska snart att vi inte var några monster så hon gick upp på en stenmur och började äta! Detta pågick under tiden som våra hästar höll på att få flertalet hjärtattacker och dö på fläcken.

Efter det kändes ridpasset ganska förstört. Jag försökte tala om för Skrutten att Hälga inte var ett köttätande monster utan snarare en avlägsen släktning till honom och tillhörde grenen gräsätare. Han blev inte övertygad. Då försökte jag tala om för honom att det var en sådan som normalt hängde död på vår loge och om nu vi med två ben som inte kan springa ifrån en fölunge kan döda dem borde inte han vara rädd. Han blev lite mer övertygad och när jag använt all min övertalningsförmåga slappnade han av så pass mycket att jag kunde trava honom utan risk att han skenade hem.

Hela tiden med Hälga som övervakare. Iza försökte istället tala om för Julia att hon minsann inte var någon sketen hopponny utan försökte visa att hon hade finslipat passagen endast för hennes skull. Vi gav upp och gick hem med två spända hästar som höll på att flyga i taket för minsta lilla. Det inkluderade även för grannen.

Nästa gång jag rider Skrutten blir det ensam, alternativt med ett stöd som är tryggt i sig självt. Exempel på sådana skulle kunna vara Index, Ballerina, Diza eller min hov-fotograf.