Jag hittade en väldigt intressant artikel på Hippson, nämligen den här! Den handlar om för hårt spända nosgrimmor och det obehag som de kan ge. Bland annat tas det upp nedsatt blodflöde och en negativ påverkan av stress. Intressant läsning måste jag säga. I artikeln tas det även upp att hårda nosgrimmor kan vara en följd av dressyrens krav på harmoni där gapande munnar och hängande tungor har dödstraff som följd. För att minska dessa problem spänns därför nosgrimman hårdare.

Det kan mycket väl stämma med tanke på att mycket ridning verkar komma från handen och inte sätet eller skänklar. Även bilden till artikeln är väldigt talande. Som synes används stångtygeln till att bromsa hästen. Kanske ska inte elitryttarna få använda kandar trots allt? Kanske ska de börja med att rida sina hästar på vanliga tränsbett där de inte har en nödbroms i form av en stångtygel utan måste arbeta med hästen och bromsa med sätet? Det vore faktiskt väldigt intressant att se!

Nu hoppas jag att debatten om nosgrimmor inte ska vara den enda debatt om hästens välbefinnande på tävlingsplatser. Istället hoppas jag att det blir en debatt även om hur hästarna behandlas på framridningen i form av rollkur eller bestraffning med slitande i stångtygeln. Framförallt har jag en förhoppning om att det här kan göra att funktionärerna på tävlingsplatserna - och även domarna - tillslut vågar säga till och döma ner dålig ridning. Sådan ridning där hästens välbefinnande hamnar i kläm för att vi människor suktar efter mer ära, berömmelse, pengar och makt.

Vi får inte glömma bort att hästen inte har valt det vi gör med den. Därför tycker jag det är en självklarhet att man ska ta så väl hand om den som möjligt. I den kategorin hamnar man inte om man måste spänna nosgrimman så hårt att hästen får en deformerad nosrygg. Bara för att dölja ett djupare problem som går att lösa med rätt ridning och ytterligare träning istället för ett stressande mot toppen!