Efter en tids funderande har jag kommit fram till en sak. En häst kan inte ha ett logiskt tänkande. De kan inte räkna ut konsekvenserna av sitt handlande. Bara en sådan sak som stå still, flytta på sig eller sluta skita i matkrubban. Hur många gånger säger man till dem, eller skrattar åt att de gör om samma misstag? Hästar är inga tröga varelser - men - de är inte smarta i alla lägen.

Det bästa exemplet är ändå det här:
Du som ryttare väger kanske runt 50 - 70 kg och hanterar en häst som väger upp till tio ggr mer än dig själv. Hade din älskade, söta, smarta lilla häst insett att den med en enkel knuff kunde få en ostabil tvåbening att ramla omkull hade den gjort det för länge sedan gjort det. Jag styr (för det mesta) min ponny med enkla handrörelser och lätta tryck. Han har aldrig jagat mig, sparkat mig, hotat mig eller liknande trots att jag är som en fluga för honom. Går han åt ett håll då följer jag med.

Som tur är finns det knappt en häst som har förstått det här. I så fall skulle vi aldrig kunnat tämja våra underbara djur och få älska någon för den person (häst) som den faktiskt är och ta del av en vardag där man blir uppskattad och för stunden älskad tack vare en extra morot. Eller för den delen ha någon som kan dela hela världens bekymmer utan att hela världen sedan vet om dina innersta problem, eller trösta en med en enkel blick. För vem har inte gått ner till stallet och varit både arg och ledsen för att komma hem med ett leende på läpparna.

Vi borde tänka på och ta hand om våra älskade hästar efter deras behov betydligt mer än vad vi gör idag och sluta förmänskliga dem. Tanken att en häst skulle kunna tänka som oss är mer skrämmande än underbar. Jag tror att vi älskar våra hästar för att de saknar det där logiska. För att det gör allting okomplicerat, vackert, underbart och ger oss en möjlighet att älska någon utan motkrav.