Ett bettlöst alternativ kändes väldigt lockande för mig, att slippa dra i munnen på Index hela tiden och låta den vila. Jag tror nämligen att alla hästar behöver det. Därför bestämde jag mig för att låna Nellys hackamore. På Index var det en katastrof. Han har i hela sitt liv haft ett bett i munnen (vilket inte är en bortförklaring) och lärt sig att söka sig ner på stöd. På hackamoret fungerade det inte alls. Istället för den mysiga lilla tur i skogen jag hade hoppats på slutade det i en kamp där jag fick lära mig det mesta om hur detta bettlösa alternativ fungerade. Dvs. inte alls.

Index vill ha ett stöd att arbeta ner på men när jag höll i honom drog han in näsan för att det tryckte på nosryggen. Släppte jag efter på handen var jag tvungen att göra det ordentligt och vi studerade istället stjärnorna eftersom han helt saknade kontakt i handen från mig. Tog jag tag för mycket i honom när jag skulle sakta av spände han sig och drog i näsan. Tog man för mycket när man skulle göra halt stod han nästan på två ben.

För några dagar sedan läste jag på Dressyrmupparnas blogg att man i Danmark funderar på att godkänna bettlösa alternativ till tävling. Därav detta inlägg. Jag anser nämligen att min ponny är rätt riden (jag sliter och drar inte i tyglarna utan vill ha ett stöd framåt-nedåt) och med tanke på hans mycket starka negativa reaktioner blev jag väldigt fundersam till bettlöst överhuvudtaget. Jag har ingen erfarenhet av andra bettlösa alternativ än hackamore därför kan jag inte heller uttala mig om hur de fungerar.

En sak är dock säker hackamoret används när jag ska skritta ut Index på långa tyglar annars håller jag det på behörigt avstånd från honom. På honom fungerar det inte och för mig känns det som ytterligare en genväg till att få hästen att kröka på nacken.

Observera nu att jag skriver det här ur mitt dressyryttarperspektiv. Jag förkastar inte idéen med bettlösa alternativ/hackamore bara tanken på att det skulle kunna bli godkänt på en dressyrbana. Där har det nämligen ingenting att göra.