Klev upp vid kl. halv 8 för att ta ut hästarna. Jag insåg att det:
1. Blåste, i min dimmiga hjärna kom en tanke i stil med "kan inte det inte sluta blåsa någon gång?". Det var det mest sammanhängade jag fick ihop.
2. Regnade/snöade/föll ner något blött från himlen oklart vad då jag var för trött för att registrera något annat än att jag blev just blöt.
3. Det var mörkt och slirigt på vägen ner till stallet, att cykla då var inte smart - egentligen.
4. Jag skulle bli tvungen att fodra hästarna inne och ta ut dem en timma senare. Trots att jag höll på att somna på vägen ner insåg jag att min sovmorgon skulle bli fullständigt förstörd.

Nu efter att ha cyklat ner till stallet ytterligare en gång för att släppa ut hästarna, tagit det lugnt, ätit frukost och suttit vid datorn funderar jag på hur smart det vore att rida idag? Skogen kan jag glömma, nu är det inte så mycket skog kvar tack vare Gudrun, Per, 2010/2011s vinter samt stormarna i december och november. Men de få träd som faktiskt finns kvar känner inte jag för att få i huvudet. Det får bli banan, om det inte börjar regna igen.