Jag fick för ett tag sedan en fråga på jobbet. Vi satt nämligen och pratade lite löst om hästar och framförallt alla rörelser de gör. Då var det nämligen en som frågade "Hur lär man egentligen hästarna att göra allting?".

 

Jag blev helt ställd och visste inte vad jag skulle säga. När jag sitter på ryggen då bara gör jag ju. På marken så visar jag och berömmer. Jag vet faktiskt inte vad jag svarade, det blev nog mest svammel skulle jag tro. Men jag har funderat på det hela sedan dess.

 

Jag som tycker om att rida unghästar lär dem ju faktiskt en hel del egentligen men det är inte något som jag ens har tänkt på. Det bara blir ju så att de går från att inte förstå någonting till att de går i form och förstår både skänkel och tygel. Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara på den frågan men jag tror att det hela handlar, precis som så mycket annat, om beröm. Jag berömmer alltid när de gör rätt, med en klapp, ett uppmuntrande "Bra", en vilopaus eller att vi går hem. Hästar är inga dumma djur - tvärtom de är väldigt intelligenta - så jag antar att de kopplar ihop berömmet med att de gör rätt. Precis som att en tillrättavisning med ett "Nej", en avsaktning eller ett pet med spöet visar att något är fel och att jag kräver uppmärksamhet.

 

Det fungerar, Dilko är ett väldigt bra exempel på det. Dels galoppfattningarna men sedan något som jag var tvungen att testa. Jag lärde nämligen Index att han skulle stå still och vänta för att sedan komma när jag ropade på honom. Igår klantade Dilko till det så jag var tvungen att hoppa av och fixa till cavalettin. Med ett litet pirr i magen ställde jag honom mitt på banan sa "vänta", gick därifrån och fixade bommen för att sedan ropa på honom. Mattes hjärta svällde av stolthet när han kom traskandes mot mig som den naturligaste saken i världen.

 

Det kan jag däremot förklara, vi har jobbat en del från marken så han stannar när jag stannar. Går när jag går osv. Han lärde sig det där fort, så fort han har uppmärksamheten på mig så följer han mig precis som jag vill. Där började jag även lära honom vänta och inkallning. Gick han när jag inte ville fick han backa, stod han still för att sedan komma till mig var det massor av beröm. Dilko är en intelligent häst så det där förstod han snabbt.

 

Ändå funderar jag fortfarande på frågan hur jag/vi egentligen gör när vi lär våra hästar allt de faktiskt kan. Jag kan faktiskt inte svara helt på det heller. Jag vet bara att vi lär dem saker och vi lär dem mycket. Egentligen är det otroligt hur en liten människa kan få det stora djuret att utföra det vi ber dem om. Men sedan är en häst det intelligentaste, snällaste, vackraste och mest underbara djur jag vet. Kanske är det svaret på frågan.