Jag precis som många andra hästintresserad Vetlandabor var ju givetvis och kollade på ponny-SM under helgen. För min del blev det faktiskt bara finalerna. I vilket fall som så blev jag överraskad över hur många ponnyer det faktiskt var som rev och vägrade. I en SM-final. Det kan ju givetvis finnas en massa olika anledningar till det.

 

1. De nya kvalreglerna har gjort det enklare att kvala till SM. Förklarar inte resultaten på finalen men väl alla uteslutna ekipage i första kvalet. Många var antagligen inte alls mogna för att rida ett SM egentligen. Men klart att de anmälde sig ändå - det hade jag också gjort om jag hade kvalat när jag tävlade ponny.

 

2. Banorna var svårare än vanligt. Nu är inte jag ute på nationella hopptävlingar var och varannan helg. Det blir väl snarare lokala dressyrtävlingar... Men, jag tror att banorna var svårare än vad ryttarna var vana vid. Då kan vi direkt med det obefintliga laget i ponny-EM i åtanke dra en slutsats av det hela. Ryttarna klarar inte av den svårighetsgraden.

 

3. Dålig kondition på ponnyerna. Många såg trötta ut! Visst var det ett tufft meeting för dem men de ska vara matchade för det. Många av peten såg ut att komma av att ponnyerna inte orkade en så jobbig bana en dag till.

 

4. Nerver. Det gällde för mycket i finalen att en del ryttare i kombination med den svåra banan inte riktigt klarade av pressen. Enligt väldigt säkra källor hade nämligen en hel del ryttare ridit bättre under gårdagens kval 2.

 

Vad kan vi då dra för slutsats av det här? Att det blev ett uppvaknande för svensk ponnysport. Nog för att banorna var krävande men det SKA det vara under ett SM. Man ska inte kunna gå in på ett SM, styra ponnyn lite nonchalant mot icke maxade hinder på en bana svår nog att passa en lokal tävling. Det ska vara krävande för både ryttare och häst. Vilket det var idag. Nu hade jag för det första aldrig styrt mot de där hindrena med en liten ponny (så självmordsbenägen är jag inte) och för det andra aldrig klarat av den där banan så jag är väl säkerligen inte rätt person att dela ut kritik. Sådant är endast förbehållet proffsyttare och möjligtvis en och annan förälder (framförallt sådana som knappt vet vad som är fram och bak på en häst) i Sverige.

 

Men jag kritiserar ändå. För att jag vill. För att det behövs. För att inte hälften av alla ekipage ska gå ut från banan utan att ha korsat mållinjen. Då är något fel och det ska nog alla som håller på med hästar på tävlingsnivå ta och tänka på. Det var nämligen inte fel på banorna. Vi har redan visat att vi inte kan hävda oss internationellt, nu hade våra ryttare problem på SM. Det är inte hästarnas fel, många av dem hoppade som gudar och ställde upp till 100 % för sina ryttare. Det är nog ryttarna som får ta på sig det. Och bakom våra unga ryttare står det en förälder och en tränare, i vissa fall samma person. Det är de som måste inse att om barnen nu vill tävla på den här nivån så måste också de se till att de kan rida tillräckligt bra för att klara av det. Det räcker inte med en bra ponny, det behövs även någon som kan lotsa den igenom en bana på ett bra sätt när vi talar om den här nivån. Det ska vi ta med oss från det här SM:et. Att vi måste lära oss att träna våra unga ryttare bättre så att de är mogna för nivån. Vi måste lära oss att matcha ett ekipage så att de är klarar av en tuff bana både rid- och konditionsmässigt.

 

Grattis till alla placeringar och fina ritter under SM och framförallt ett extra stort grattis till de nykorade svenska mästarna!