Vad ska man säga om dagens bravader då. Jo, jag skulle i all min vänlighet släppa ut min något pigga herre på en runda i skogen. Hur tackas man för det? Tja, inte med ett "Åh, vad trevligt att vi är ute i skogen idag matte nu så ska jag göra precis som du säger som tack". Nepp, det gick hyfsat fram tills vi skulle rida bredvid en hyfsat trafikerad väg. Där så blir ljushuvudet plötsligt rädd för en bil och studsar till lite snällt. Inte något att oroa sig för med andra ord. Men, jag som förväntade mig att han skulle resa sig ordentligt (vilket typ är den vanliga reaktionen) böjer mig ju lite framåt. Det skulle jag inte gjort för mitt huvud (vad annars?) möter Dilkos hals med fart. Så, mina läppar var en smula bedövade ett tag och jag fick lite ont i skallen. Var lite groggy sen ärligt talat och mådde illa hela vägen tillbaka. Därför så hade jag ingen större lust att bråka allt för mycket när min kära häst skulle öva luftsprång på hemvägen. Vi kom hem men det blev en nog lugnare runda än vad första tanken var. Mamma och Julia klagade lite över avsaknad av galopp (;

 

Däremot något positivt från dagen. Jag har kommit på ett betydligt bättre sätt att skaffa sig fylligare läppar än genom att spruta Botox i dem. Ta bara en tur på min häst i skogen se till att ha en förmåga att ha huvudet i vägen jämt och ständigt och sen så är det klart. Eftersom jag är en vänlig själ så lånas Dilko givetvis ut gratis till alla som vill ha en skönhetsoperation (aka leka självmordspilot).