Man ska ju inte vara rädd för att testa något nytt har jag hört! Vilket betydde att jag idag vågade mig på att testa att mer eller mindre släppa tyglarna på Dilko och träna på att styra honom med skänklar och vikthjälper istället. Detta tvingade mig till att öva på min kroppskontroll, något jag snabbt förstod var något som jag led brist av. Men det är väl bara att öva? Och även om jag kanske inte gjorde allting helt rätt så tog det inte lång stund innan Dilko glatt svängde efter mina skänkel- och vikthjälper. Några minuter senare så ställde han sig snällt i båda sidorna utan att jag slet och drog i någon tygel. Sedan så övade vi på skänkelvikningar och öppna med tyglarna endast som ett litet stöd. Gissa vad? Jodå, herrn förstod givetvis vad jag menade.

 

Som avslutning så tränade vi på att växla en högre form till en lång och låg i trav. Det var kanske det jobbigaste vilket antagligen delvis berodde på att jag först var osäker på vilken stöttning jag skulle ge honom men mot slutet så fungerade även det klockrent. Det blev alltså en lugnare pass för kroppen men minst sagt nyttigt för huvudet på honom och för min kropp. Den största frågan när jag gick hem var väl "Vad har jag gjort för att förtjäna denna underbara häst?". Mer lättlärd häst har jag inte träffat!