Så idag så var det som om något släppte. Inte så att mr hej-jag-är-unghäst direkt dansade igenom dagens dressyrpass. Nädå, helt plötsligt gick det inte att fatta vänstergalopp, vilken alltid varit den enkla. Men vi löste det till slut. Så inte var det så att jag älskade min häst för att han gick så bra. Nä, det var snarare hur han betedde sig. Det var Index, fast större och kanske lite mer livlig i temperamentet. Och alla som känner mig vet att Index var den häst jag har tyckt allra mest om och som jag fortfarande kan sakna ibland. Därför kändes dagens pass bra. För att jag vet att jag inte ska tvivla det minsta på om jag köpt rätt häst eller inte. För det har jag. Den enda häst jag kunde tänka mig att köpa var en större Index. Och det har jag funnit en i Dilko.

// Johanna