Skriver av min ilska...

Jag ska sluta läsa bloggar. Eller jag ska sluta läsa bloggar som får mig att vilja skrika rätt ut, slita mitt hår och skaka in lite vett i personen. Jag ska inte heller klicka mig in på länkar som kan tänkas innehålla provocerande materiell.
 
Jag var nämligen glad över att världen verkar ha tagit ett steg i rätt riktning. Men jag ångrade mig. Det räckte med att klicka in på någon klyschig tjejblogg så försvann den känslan lika fort. Kan folk som inte vet vad de snackar om bara hålla tyst i vissa diskussioner? Behöver de verkligen ytterligare späda på en redan allt för stor skepsis? För inte kan någon med vett i skallen hävda att Sverige är helt jämställt. Tillåt mig att skratta rått åt det uttalandet. Och snälla sluta säg att det bara är för kvinnor att visa framfötterna, jobba lite hårdare, lite mer och bara ge det där lilla extra. Alla föds inte med samma förutsättningar. Punkt slut. Det är det första problemet.
 
Problem nummer två är den envisa föreställningen om att det finns två kön och ett sätt att vara av vardera. Vilket betyder att jag som råkat födas som kvinna ska gilla att shoppa, sminka mig och klä mig snyggt varje dag, ha mysiga tjejkvällar, älska rosa och glitter, dyrka min pojkvän, se fram emot alla hjärtans dag som ett barn på julafton, tycka om att laga mat, pyssla i mitt hem och älska allt vad barn heter. Något som dessa bloggare envist späder på samtidigt som de försöker tala om för unga tjejer att det bara är att följa sina drömmar. Fint. Det där sista kan jag skriva under på alla dagar i veckan. Jag har heller inget emot att de uppenbart har fullständigt annorlunda intressen mot mig själv. Det är det som är hela grejen. Det finns lika många sätt att vara kvinna som det finns kvinnor i världen. Något som dessa bloggare inte verkar förstå då det konstant dyker upp en "så är det ju om man är tjej"-pik med jämna mellanrum. I sådana stunder vill jag bara skrika "NEJ! Det är det inte!". Många av de sakerna är nämligen sådant som jag inte ens har tänkt på.
 
Problem nummer tre. Givetvis är dessa bloggare motståndare mot det stackars lilla ordet "hen". Kan en debatt bli löjligare? Det är ett litet ord på tre ynkliga bokstäver. Paradoxalt nog ser man sedan stundtals det vackra h*n i texterna. Uppenbarligen finns det fog för ett könsneutralt pronomen. Generellt sett verkar människor ha en förmåga att reagera negativt på att bli kallad vid fel kön. Kanske är det i vissa situationer bra att ha ett litet könsneutralt ord att ta till? Och om nu finnarna har överlevt utan att dela upp tredje persons pronomen efter kön så tror jag att även vi ska göra det. Jag vill våga påstå att med deras stereotyper så är det väl knappast så att barnen råkat förvandlas till en grå könlös massa. Vilket verkar vara den största farhågan.
 
Då ska jag bara avsluta mina idag syrliga ord med ett filmklipp från Frankrike. Eftersom det konstigt nog har åldersgräns på Youtube så får ni väl klicka HÄÄÄR. Det är sevärt, det kan jag lova!
 
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback