Jag har nog världens bästa häst skulle jag vilja påstå! Ja, det säger väl typ alla hästägare men alltså min kära, lilla lipizzaner är helt underbar. Har börjat titta på lite jobbigare grejer nu, typ bakdelsvändningar, skänkelvikningar och ryggningar. Allt i skritt givetvis. Idag klättrade vi och nerför backarna brukar jag jobba hästarna för att de får ett mer naturligt påskjut bakifrån. Likaså idag, så vi börjar med lite skänkelvikningar och Dilko flyttar som om han inte har gjort något annat - för endast vikthjälper! Och gör tre klockrena bakdelsvändningar i rad. Jag menar hur många 4-åringar klarar något sånt? Min lättlärda lilla ponnyhäst gör det som den naturligaste sak i världen. Jag lovar att om inte dressyrsporten hade blivit helt knasig och plötsligt bara premierar slängande framben, flashiga gångarter och rollkurade hästar hade han kunnat gå Grand Prix. Han har ju trots allt redan visat att han kan både piaff och passage. Nu får han istället passa på att lära matte allt, eller vi får lära oss allting ihop.
Den obligatoriska bilden. Såhär ser det ut jämt när jag ska försöka packa någonting...