Eller teknikens under. Har låtit två timmar av mitt liv spenderas på osande svordomar och dragande av mitt redan tunna och korta hår. Inte för att jag tycker det är så himla kul att vara sur utan för att jag äger en iPhone. Jodå, jag är nöjd - lovar. Den fungerar kanon vanligtivs. Iaf så länge den slipper samarbeta med en PC. Speciellt en viss stationär dator med Windows 7. Jag ville radera ut så mycket som möjligt av mina bilder, en förutsättning är givetvis att jag har lagt in dem på datorn först. Men nejdå, det tyckte inte min ajfån. Med andra ord är han inte det minsta intresserad av att äntligen få iOS 7. Han är nöjd som han är. Nu ska ju inte det lilla fanskapet tro att han vinner över en extremt envis smålänning för det. Att han vägrar visa sina bilder och när han väl fungerar bara importerar hälften av bilderna vilka sedan försvinner någonstans i tomma intet stoppar inte på något vis mig. Så en installation av iTunes senare med tillhörande säkerhetskopiering och synkronisering fick den lilla jäveln ge sig. Nu sitter jag här med ett nöjt leende på läpparna med bilderna i tryggt (ehm, tja de finns där just nu) förvar på min dator. Vilket för min ajfån innebär att han snart ska få se majoriteten av sina bilder raderade och sedan håller jag tummarna för att jag har tillräckligt med minne för att kunna göra en installation av iOS 7. Trägen vinner!