Dagens pigga hästar...

Det finns ett uttryck som heter att man ska sopa rent framför sin egen dörr först och nu har jag gjort det så jag känner mig fri att skriva det här inlägget. Den här gången tänkte jag avhandla det där med pigga hästar i alla dess former.
 
Jag tvivlar nämligen på att var och varannan häst kan klassas som pigg och galen. Vissa av dem, absolut men inte alls i den grad som många ger sken av. Jag är nämligen ganska säker på att det hela beror på vår hästhållning, delvis aveln men inte i den höga grad som man får känslan av när man läser varje hästblogg. Ta Dilko som exempel, nej han är inte pigg han är en levnadsglad unghäst som ännu inte förstått att det inte uppskattas av ryttaren att han hoppar runt som en gummiboll. Där är första problemet; det är någon sorts form av status att ha en pigg och galen häst - vilket givetvis leder till att ännu fler har pigga hästar även om de egentligen är ök.
 
Sedan har vi nästa problem: Dagens hästhållning. Som vi behandlar våra hästar idag gör vi dem pigga. För det första så daltas det mer med dem än ett barn. För det andra hur många hästar ser vi idag som faktiskt får vara hästar? Hur många är det egentligen som har sin häst tillsammans med en annan häst? Alldeles för få, skaderisken är ju så hög. Det hade kanske även jag känt om min häst var värd 1 miljon men har man en helt vanlig ponny eller häst så är frågan om inte värdet på den är så pass lågt att man hellre vill ge hästen ett värdigt liv? För mig är det en självklarhet att hästar går tillsammans då de är flockdjur och mår bra av att gå med andra hästar. Om nu hästen mot all förmodan faktiskt har en hagkompis så har vi nästa grej de går i små, små hagar. Helst helt plana grushagar där hästen inte kan ta mer än max två travsteg innan staketet är i vägen. Vad de får ut av det hela är möjligtvis frisk luft. Så då står hästen där och dör av tristess under de få timmarna denne är ute. En häst kan nämligen inte vara utomhus längre än en 8-timmars arbetsdag.
 
Sen ska hästen tas in, daltas och pysslas med och gå i paddock eller ridhus en timma varje dag. Det var dagens motionspass. På helgerna släpps häst och ryttare fria och tar en skrittur ute på grusvägarna - under förutsättning att det inte regnar för då håller man sig givetvis under tak. På detta äter hästarna en rejäl mängd med kraftfoder och helst en hel del tillskott för att de ska hålla hullet, vara pigga, glada och blanka i pälsen.
 
Sedan måste ryttarna betsla upp, slita och dra i hästarna och klaga över att de är så kopiöst pigga. Givetvis förstår ingen varför. Jag vet inte men kanske är det inte så att dagens hästar är så mycket piggare. Kanske är det så att de är så understimulerade att när de väl får röra på sig exploderar? Dessutom så har ridkonsten försvunnit och bytts ut mot en snabbkonsten till toppen.
 
Jag kommer aldrig att nå den där eftertraktade toppen men jag kan ärligt säga att Dilko får gå med andra hästar i stora hagar och vara ute så mycket som det bara är möjligt. Han får chans att galoppera av sig i skogen och slipper bli fyrkantig i huvudet av att bara gå på en bana. Jag kan inte säga att mitt sätt att sköta min häst är det bästa men jag gör allt för att han ska ha ett så bra hästliv som möjligt och jag slipper ha en häst med så mycket överenergi att jag behöver betsla upp och rida på graman i skogen.
 
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback