Då har jag faktiskt klarat av höstens övningsserie. Den har varit hyfsat intensiv ett tag kan man väl snällt säga. Hade jag vetat att vi skulle ha så mycket övningar hade jag antagligen tänkt både en och två gånger extra om det är så smart att ha egen häst. Men eftersom Dilko är det bästa jag har så vet jag inte om jag hade klarat mig utan honom ändå. Eller för den delen utan en häst som alltid finns där för en.

 

Jag tror att Dilko saknat mig iaf, eller så är han nykär. Jag hoppas givetvis på det första alternativet. Igår tog han sig nämligen ut från hagen två gånger. Sista gången med ett rejält skrapsår som följd. Inget han hade ont av så vi skrittade en runda ändå. Idag får jag se hur det ser ut, eventuellt så joggar vi lite på banan. Annars så går vi ner på banan och tränar i skritt. Med fokus på skänkelvikningar, bakdelsvändningar, ryggningar och halter.

 

Ing 2:s officiella Facebooksida hade ju lagt ut bilder från vårt kompani. Och gissa vem som var med? Givetvis jag som dessutom alltid gör mig så fruktansvärt bra på bild!