Så står man där med något som känns som ett oöverstigeligt problem. Dilko fick åka iväg till veterinären igen. Han är fortfarande lika halt. Och vips så står man där med två val. Vilka känns precis lika dåliga båda två. I vågskålen så ligger Dilkos framtid. Ridhäst eller inte, om skadan ska läka eller inte. Hur gör man ett sånt beslut enkelt?

 

Stänger man in hästen i en minihage, tillsammans med en kompis och tvingar honom till att gå där, hålla sig still och sakta tyna bort. Samtidigt som han blir helt omöjlig att hantera, står på två ben och går i passage in från hagen och dagarna i ända står och väver vid grinden?

 

Eller släpper man på bete, låter honom få vara häst och njuta av livet tillsammans med en kompis. Där han kommer att må som en kung och njuta av livet men med största sannolikhet kommer att röra sig mer.

 

Väljer man det som påstås ska läka skadan fortast, eller alls, men som kommer göra att Dilko dör inombords. Eller vågar man chansa och tro på att en glad häst är synonymt med en häst som kan läka?

 

Jag vet så väl vad min häst vill ha i livet. Vad han njuter av och hur han trivs bäst. Jag kan troligen berätta mer om honom än om mig själv. Men det gör inte valet lättare. Vill jag att min häst ska få vara en glad häst eller vill jag att han med största sannolikhet ska bli frisk. Är det värt att tvinga honom att offra en sommar i frihet och låta honom långsamt tyna bort i sin sjukhage för att han ska bli frisk? Eller ska jag strunta i min vetenskapliga del av hjärnan och låta hjärtat och min empatiska förmåga att styra?