Här ska hädas lite. Helt ärligt är det inte lite sorgligt när man tittar på bilder på vår 3-åring och inser att han klarar följande kriterier bättre än många dressyrhästar i de högsta klasserna?

En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position, som regel med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan.

Jag kan inte direkt ta på mig äran för det hela men kan ju som vanligt inte låta bli utan ge en känga till dressyrsporten så fort tillfälle ges. Utdraget ovan är från TR, så det är inte direkt vilket dravel som helst som jag råkat ramla över. Och där fick jag det sagt. Ja, jag vet att det handlar om ögonblicksbilder. Men man kan fortfarande inte hitta en ögonblicksbild på en häst i Grand Prix-klasserna med nacken som högsta punkt och nosen framför lodplan ser man enbart i skritt på lång tygel. Här följs TR till punkt och pricka...?

Nu ska jag sluta raljera och fortsätta glädjas över att jag har en häst att rida och till och med utbilda. Bättre än så kan man inte ha det när ens egen är konvalescent! Speciellt inte om man som jag råkar ha en förkärlek till de där unghästarna (: