Dilko är nu efter nyår 5 år enligt alla gällande regler. Vilket betyder att han egenligen ska kunna gå LA. Om man ska vara petig och följa vilka klasser som gäller för Breeders och liknande. Nu har jag inga planer på sådant av flera anledningar. 1 han är av rasen Lipizzaner så han är liksom inte riktigt välkommen in i finrummet tillsammans med alla halvblod. 2 jag vill inte pressa honom till någonting - trots allt ska han hålla i många, många år till.

 

Mitt träningsupplägg är för närvarande att rida honom 5 dagar i veckan. Det är en dag mer än tidigare vilket i och med det innebär att jag rider honom lite försiktigare ett par av dagarna för att trappa upp det hela succesivt. Då jag inte har tillgång till ridhus och inte har varken tid eller ork att åka till ridhus är vår dressyrträning förpassad till en snöig ridbana. Vilket egentligen inte gör någonting, det ger enbart mer muskler i bakbenen.

 

Min tanke är nämligen att två av dagarna då han rids ska vara på ridbanan. Ett av passen är mer krävande där jag också sitter ner och jobbar honom en hel del och försöker att se en utveckling. Till exempel har vi börjat öva så smått på skänkelvikningar. Det andra passet är mer basic med fokus på övergångar, ställa och ställa om, galoppfattningar, halter, rida på rakt spår osv. Mycket som givetvis ingår i det andra passet också men det hela sker mestadels under lättridning. Han är trots allt endast 5 år och jag vill inte belasta ryggen alldeles för mycket.

 

De andra passen sker i skogen. Två av dem försöker jag (om det inte är tävling eller liknande) att lägga på helgen så att jag kan rida ordentliga rundor med mycket trav och galopp på varierat underlag (läs: f.n. varierande grad av snö). Där sätter han kondition och muskler för att ha förutsättning och ork till att faktiskt kunna göra bra pass på banan. Något som kräver mycket muskler i bakbenen. Den tredje dagen i skogen blir lite lugnare, en kortare runda i skogen med lite trav och en hel del skritt.

 

På det här viset försöker jag att ge Dilko alla förutsättningar för att kunna bli en hållbar och glad häst som ska få ut så mycket som möjligt av livet. Ridningen kompletteras nämligen med mycket utevistelse i stora hagar tillsammans med kompis och möjligheter att kunna aktivera sig (om han vill). Det kanske inte gör att han kan gå unghästklasser, för det är det säkerligen för lite pass på ridbana/ridhus. Men eftersom jag inte har några planer på att sälja Dilko har jag ingen brådska upp i klasserna utan tar det i den takt som behövs. Istället försöker jag att med den kunskap jag besitter, samt det jag lär mig varje dag, att få en häst som kan skänka mig glädje under många år och som när vi båda är mogna ska ha nått en bit upp i klasserna.