Även iår besökte jag Falsterbo, även iår stod jag vid framridningen för dressyren och även iår blev jag chockad över vad jag såg. Jag vet att mina desperata försök at visa det här är som en droppe i havet. Jag kommer aldrig någonsin få de styrande att förstå det jag försöker säga. Jag kommer inte heller att få den stora massan att hålla med mig. Smaken är ju som baken. Vissa vill se artificiell trav som rent logiskt sett borde vara dålig för hästen. En spänd hals, men en flashigt uppspänd sådan. Hårda händer och sporrar som trycks in i sidorna blundas det för - eller bortförklaras. Men här kommer trots detta årets upplaga av bilder från Falsterbo. Från framridningen - jag orkade inte fota inne på själva dressyrbanan (även om jag ångrar mig hårt när det gäller minst ett ekipage). Och jag vet faktiskt inte om jag kommer att betala för någon mer läktarbiljett. Så kul är det inte att titta på slängande framben, hårda händer och spända halsar. Nog för att det ser häftigt ut men jag vet inte om det är vad som är dressyr för mig.