Äntligen hemma!
Sådärja, då är jag hemma igen. Glad och nöjd. Eller ärligt talat trött i skallen. Jag hatar större städer än byn jag bor i. Punkt slut! Jag har virrat omkring med min bil i Kalmar så att halva befolkningen där flyr när de ser den. Försökt att navigera mig fram men saknat kartläsare, snurrat några extra varv i en rondell. Kört i 40 på 70-sträckorna. Paniksvängt.
Men fint var det! Åtminstone ute på Svinö. Som jag sprang ett extra varv runt. För att jag inte hittade. Men, men omgivningen var ju som tur var som gjord för det!
Men mest svor jag när jag skulle hem. Skyltningen var bedrövlig och mest var jag sur över att jag fortfarande inte hittar. Öland? Eh, nä dit ska jag inte! Malmö? Knappast! Halmstad? Fel håll. Norrköping låter lovande. Nähä, det var E22 den ska jag inte på. Satan nu ligger jag i fel fil. På väg mot Malmö alltså. Bara att svänga av igen då. Fortsätter en bit. 31 Vetlanda. Jahaja, ja men då är det väl bara att växla upp och köra. Vad jag lärt mig i veckan? Att jag behöver en GPS. Sen var det kanske lite småsaker på skolan också men det är inte så relevant i sammanhanget ;)
// Johanna
» Jessica
Hahaha, ja det är hopplöst att hitta ut från Kalmar! :D
Svar:
teambockaberg.blogg.se
Trackback