Några bilder från Växjö även dessa tagna av duktiga smack! :) 

Milla har givetvis dragit på sig en hålvägg i sin ena bakhov (är oskodd!) och just för tillfället halt av den.. Så vi har snart en vecka gått lite småpromenader och försökt gå där det är hyfsat mjukt. Hoppas det ger sig snart så hon slipper vara halt men det har ialla fall blivit bättre under veckan!

Quini har fått komma ut på två härliga rundor i skogen både igår och idag med mamma och Ballerina. Kul har vi båda haft och galoppera har hon fått göra, fort dessutom :)  Igår fotade jag hästarna i det soliga vädret, utöver det har jag fler andra bilder att visa, ska försöka få upp en del här under veckan.

 

Blåst och typ 12 grader ute gör verkligen att det känns som höst och det hoppas jag inte det blir redan, det är faktiskt augusti!

Trots vädret har hästarna givtivis blivit ridna och igår fick Quini ett dressyr/lydnadshoppningspass. Vi började med att rida fram i dressyrarbete och hon var så himla fin :) Hon kom upp med näsan och jobbade på med bakbenen, gick rätt bra att flytta för skänkeln oxå. Galoppen är som vanligt höger sida bärig och rund medans vi fortfarande får jobba lite på det i vänster men det går (dock inte lika bärig som ihöger). Mellan varvade vi med att hoppa en linje på tre små hinder med 12 m emellan varje och där skulle vi ha in 4 galoppsrång. Det lyckades vi med även om vi fick göra om det då det helst blir 3 ;) Bra pass på fin ponny.

Idag fick Milla ett hoppass när hindrena ändå var fram och för att vara 3:de gången skötte hon sig super. Visst det är lite vingligt och sen hoppar hon lite högre än vad hon behöver men hon har fattat vad hon ska göra. En liten bana lyckades vi oss på och vi fick till rätt många bra språng! Förövrigt börjar äntligen vårat problem med vänster galoppfattningarna bli bättre, nu fattar vi nästan alla gånger rätt :)

Quini fick komma ut och leka i skogen idag tillsammans med mamma och Ballerina vilket hon gillade.

Skickar med några bilder från terrängträning med Quini som vi var på i juni.

 

 

Nu är det väldigt svårt för mig att göra en korrekt bedömning av en piaff utifrån mina ögonblicksbilder. Men jag ska med TR som stöd göra ett tappert försök! För det första är det tyvärr lite svårt att säga utifrån mina bilder vad som är piaff och vad som är passage, eller annat studs. Till nästa år får jag nog filma... Låt oss då ta en titt på TR:s lista över allvarliga fel i en piaff:

Jag blev så glad när jag började läsa en av våra ridsporttidningar, de hade nämligen tagit upp den här fula ridning som man kan se på framridningar på dressyrbanor m.m. Äntligen tänkte jag glatt! Tills jag läste artikeln. Att dumförklara en stor del av Sveriges ridsportutövare och försöka att skrämma dem är kanske inte den smartaste taktiken när man försöker belysa ett problem. Att återigen stoppa huvudet i sanden och blunda för problemen är inte heller rätt sätt. Att med en nonchalant framtoning hävda att det gav en bitter eftersmak att titta på en massa ögonblicksbilder på en tävling där minsann skribenten inte hade sett en tillstymmelse till dålig ridning är inte ett sätt att förändra.

 

Gör om gör rätt! Jag har i 5 år tittat på framridningen till Falsterbo och fotat en hel del under åren. Jag älskar att framridningen till dressyren är öppen för alla. Jag betvivlar dessutom att det finns en enda ryttare som tycker att framridningen ska vara stängd. Så länge inte denne ryttare inte har rent mjöl i påsen förstås. Förra året som ni kanske minns delades mitt blogginlägg på Facebook och vår blogg blev under en kort period den mest besökta på blogg.se. Dock hände det ingenting. Det blev ingen debatt, inga artiklar i tidningar. Det var upp som en sol och ner som en pannkaka. Vet ni varför? Jag har alltid varit nog med att beskära mina bilder så att det inte går att direkt peka och säga "men det är ju hen!". När folk inte heller kunde säga att det var deras idoler och lugnt kunde låtsas som att det var ryttare från andra länder (alla vet ju att rollkuren har sitt ursprung i Holland) så behövdes inte skenet hållas uppe. Även om vi alla vet, innerst inne, att även vårt land är drabbat av denna typ av dressyr.

 

Jag personligen tycker inte heller att vi ska hänga ut ryttarna men om det är vad som krävs för en debatt så visst. Men en debatt blir det inte genom att skrika om civilkurage. Nästa år får jag väl helt enkelt gå till någon glad funktionär som håller koll på framridningen men jag betvivlar att det kommer spela någon roll. Problemet ligger ju i att denna typ av dressyr premieras av domare och så länge den gör det kommer den också att utövas. På bekostnad av hästen. Dock vore det väldigt häftigt om nästa års rubrik i våra ridsporttidningar är något i stil med "Arg smålänning stoppade 90 % av ryttarna i dagens Grand Prix från att starta".

 

Förresten så är det inga ögonblicksbilder i fel vinkel i ett nedåtgående moment som jag har tagit. De speglar verkligheten rätt bra. Det var inte direkt så att jag satt och siktade på en stackars ryttare hittade ett felsteg och klickade direkt. Jag tittade, insåg att här har vi ex. starka händer och klickade lite bilder på ett ställe där jag kunde zooma som jag ville och inte hade en massa andra hästar ivägen. Trots det så är majoriteten av mina bilder på hästar med öppen mun. sträckta stångtyglar och hårt åtdragna nosgrimmor med en häst med stressad blick. Det roliga, eller tragiska, i hela det här är jag har flest bilder på ett enda ekipage och det är Ulla Håkansson och hennes Richelle inte på en enda bild ser hennes häst stressad ut, munnen är aldrig öppen och stången aldrig horisontell. Hur kan man bortförklara att den ryttare som jag tog sekvenstagningar på åtskilliga gånger inte har en enda bild som ser "dålig" ut medan ryttare som jag lite "random klickade på" har flera dåliga bilder på sig?

 

Det beror helt och hållet på hur ryttaren rider, hur denne väljer att få fram en sak (minns att det finns många vägar till samma mål) och hur hästens respons blir på de olika typerna av ridning. Antingen rider du lätt och mjukt, vilket jag anser att man ska göra om man tävlar en Grand Prix då ska man vara en så fullfjädrad ryttare att hjälperna som används är minimala och korrigeringar är onödiga. Tyvärr är det svårt att se den typen av ridning på en dressyrbana idag och jag har tillsammans med en bred massa av glada amatörer konstaterat att dressyren har förändrat sig. Man ser inte längre avspända ritter i total harmoni med en ryttare som med osynliga hjälper lotsar sin häst genom programmet. Nu flashas det, dras i stångtygeln, sparkas med sporrarna för att nå månen med frambenen. Allting på bekostnad av en individ som aldrig har bett om den behandlingen som är totalt oskyldig i sammanhanget: hästen. Och jag bävar över att folk försvarar det här. För nej, en tävlingshäst ska man inte behöva hålla i stångtygeln som om den vore din sista livlina. Den hästen ska lita fullständigt på sin ryttare och känna sig avspänd och säker med sin uppgift. Det gör väldigt få dressyrhästar på hög nivå idag.

 

Igår lekte jag och min ponny på åkern, tror ni vi hade kul?

 

Mycket ska man få höra innan öronen trillar av, eller läsa innan ögonen gör detsamma. Nåväl nu har jag kanske stött på lite för mycket idiotier på en dag för att kunna vara sådär fint nyanserad men jag ska försöka.

 

För det första så har jag aldrig någonsin tidigare hört talas om att en stam kan bli för gammal eller passé. Som att ens sto eller hingst är som en klädkollektion i dagens konsumtionssamhälle. "Nä men förra årets hingst kan jag inte tänka mig att avla på trots fina resultat på avkommorna jag tar istället något som är nytt för iår". Och ojsan hoppsan här har vi ett sto som är efter en hingst som är död?? Nej, nej bort med dig det går aldrig! Det spelar ingen roll om alla staplar på blup är gröna, att hingsten förärvt sig hur bra som helst eller har en 10 på typ/gångarter/hoppning. Han är död. En snabb koll av 5-6-åriga hästar som gick unghästprogrammen i Jönköping idag visar dock på morfäder som: Gauguin De Lully, Napoleon, Advokat, Warsteiner och Londonderry. Inte direkt något från 2000-talet...

 

För det andra så visste jag inte att det var förbud på att avla fram en hobbyhäst till sig själv efter sina ideal på ett sto som man tycker om men som saknar gröna staplar på blup, den finaste stammen och bästa poängen exteriört. Om man nu ska avla fram en häst till sig själv, som man vill ha kul med (typ rida i skogen och tävla lättare klasser) är det inte smartare att göra det på ett sto som inte har den där tävlingsstammen då? Vi vet ju alla att många tävlingshästar är på, heta och inte lämpar sig för "oss glada amatörer". Då är det väl ändå perfekt att avla på ett sto med lugn, gammal svensk stam och ta en hingst med lugnt temperament? Då är det betydligt högre sannolikhet att man får fram en avkomma som passar individen som ska ha den.

 

För det tredje: stammen spelar faktiskt roll när du ska köpa häst. Givetvis handlar väldigt mycket om hantering och hur stoet är men stammen spelar roll. Vissa hingstar ger hästar med mer temperament än andra och det ska man ha i åtanke. Vissa kombinationer och hingstar ska man som amatörryttare som regel välja bort. Det kan vara en fantastisk häst men temperamentet kommer ju därefter. Andra hingstar ger i huvudsak avkommor med ett fantastiskt temperament och det här är något man bör ha lite koll på när man ska köpa häst.

 

Dessutom tycker jag att vi en gång för alla ska sluta påstå att man som ryttare utan att ha ridit svår klass i dressyr själv inte får köpa en unghäst. Klart att man inte kan gå från ridskola till oinriden 3-åring men har man ridit hela livet, har lite unghästerfarenhet och har en tränare som stöttar så är det självklart att man kan köpa en unghäst. Man kanske inte får resultat lika fort som om ett proffs hade utbildat men vad gör det om man ska ha hästen hela livet? Det är nog tyvärr få som skulle kunna äga en häst idag om man skulle köpa den efter sina tävlingsambitioner. Utbildning kostar pengar och jag kan ärligt säga att jag aldrig hade haft råd att köpa en häst som nu tävlar med bra resultat i MSV-klasser. Det tror jag inte att jag är ensam om. Nog kan en glad amatör med hyfsad ridkunskap utbilda sin egen unghäst i sin takt. En häst måste ju inte gå Grand Prix när den är 8, eller hur? Kommer den dit som 15 år så har den ju fortfarande kommit dit och ekipaget har under den tiden utbildats ihop.