Höjdpunkter på Falsterbo 2016
Jag satte jag mig som sagt och tittade på framridningen till dressyren, ni vet för att "suga i mig inspiration och titta på bra ridning". Eller mer ärligt titta och njuta på 1 (ETT!) ekipage: allas vår dressyrdrottning Ulla Håkansson. Hon kom in och ägde banan. Mjuk och harmonisk i ridning, joggade fram hästen lugnt och försiktigt och pressade ingenting på framridningen. Vilken fantastisk ryttare hon är! Jag njöt och hade mer eller mindre gåshud på armarna.
Jag älskar den här bilden och hatar att det kom en häst ivägen och såg till att bakgrunden blev störig. Hennes häst hade dessutom en så vacker trav, kanske inte så "flashiga framben" men taktmässig och lätt. Det såg mest ut som att de flöt fram.
Att se det här ekipaget var verkligen en av mina höjdpunkter under årets Falsterbotävlingar. Det och att ännu en gång titta på de vackra Lusitanohingstarna från Sparreholms slott.
Jag personligen älskar verkligen denna typ av häst (det finns ju en anledning till att min häst är en Lipizzaner). Dessutom var det så underbart att se att det går att rida dressyr lugnt och harmoniskt med lösa nosgrimmor och emellanåt hängande tyglar. Att det går att samla hästarna till piaff, passage och piruetter och sedan direkt göra halt släppa tyglarna på en helt avslappnad hästen och sen direkt kunna rida en galoppiruett igen. Clinicen här tog jag till mig så mycket jag bara kunde av. En häst må vara en häst men jag tror att en Lipizzaner ska ridas mer likt en Lusitano än ett halvblod för att man ska kunna plocka fram hästens alla kvaliteter.
Trackback