Tre bra dagar i Kumla

Förra helgen var jag och Quini iväg på meeting i Kumla vilket var superkul! Det var en typ av cup så jag red en klass fre/lördag och avslutade med två klasser på söndagen. De två första dagarna var Quini lite väl stark vilket resulterade i 8 fel i Lb (fre) och 4 fel Lb+5 (lör) och på det skulle jag egentligen inte kommit till final men vissa strök sig och då valde jag att rida den :) Så söndag började med en Lb och här satte vi dubbelnollan vilket också ledde till vinst :D Finalen gick sen i La och här drog vi tyvärr med två bommar men så himla fin ponny! Hon var verkligen reglerbar och hoppade så bra. Kan säga att det är våran bästa La-runda hitills :) Sen fick alla komma i på prisutdelning (var bara 5 i finalen) vilket Quini verkligen älskade, taktade hela vägen in och ville springa om alla :p
För övrigt har vi haft en mysig helg med kvällspromenader och annat. ↓Lite bilder från helgen↓
 
// Julia
 

Uppdatering

Jahopp vet inte vad man ska säga om den senaste tiden men jag har iaf hunnit med att:
 
Löshoppa Milla.
Midsommartävlingarna med Quini
 
Hoppa Milla uppsuttet.
Vara i Falsterbo och titta på t'vlingar/uppvisningar :)
 
 
 

Dilkos nya leksak!

Givetvis blev det ju också alldeles för mycket shoppat i Falsterbo. Jag tänkte dock bara visa mitt favoritinköp:
En leksak till Dilko! Den stoppas med hö (rymmer max 3 kg) och sen får han pilla ut det genom hålen. Perfekt sysselsättning för min herre som dör av tristess i boxen. Han tycker dessutom att den var jätterolig och lyfte inte ens på huvudet när han blev ensam i stallet. Av Dilko får den nog 5 av 5 stjärnor. Matte håller med! Han har ju slitit och dragit så i sitt slowfeednät och det har inte riktigt känts bra för hans muskler i nacken. Dessutom blir det ju inte naturligt för honom att äta i den ställningen. Med sin boll så äter han med huvudet neråt, sliter och rycker inte men är fortfarande stimulerad!

// Johanna

Höjdpunkter på Falsterbo 2016

Jag satte jag mig som sagt och tittade på framridningen till dressyren, ni vet för att "suga i mig inspiration och titta på bra ridning". Eller mer ärligt titta och njuta på 1 (ETT!) ekipage: allas vår dressyrdrottning Ulla Håkansson. Hon kom in och ägde banan. Mjuk och harmonisk i ridning, joggade fram hästen lugnt och försiktigt och pressade ingenting på framridningen. Vilken fantastisk ryttare hon är! Jag njöt och hade mer eller mindre gåshud på armarna.
Jag älskar den här bilden och hatar att det kom en häst ivägen och såg till att bakgrunden blev störig. Hennes häst hade dessutom en så vacker trav, kanske inte så "flashiga framben" men taktmässig och lätt. Det såg mest ut som att de flöt fram.
Att se det här ekipaget var verkligen en av mina höjdpunkter under årets Falsterbotävlingar. Det och att ännu en gång titta på de vackra Lusitanohingstarna från Sparreholms slott. 
Jag personligen älskar verkligen denna typ av häst (det finns ju en anledning till att min häst är en Lipizzaner). Dessutom var det så underbart att se att det går att rida dressyr lugnt och harmoniskt med lösa nosgrimmor och emellanåt hängande tyglar. Att det går att samla hästarna till piaff, passage och piruetter och sedan direkt göra halt släppa tyglarna på en helt avslappnad hästen och sen direkt kunna rida en galoppiruett igen. Clinicen här tog jag till mig så mycket jag bara kunde av. En häst må vara en häst men jag tror att en Lipizzaner ska ridas mer likt en Lusitano än ett halvblod för att man ska kunna plocka fram hästens alla kvaliteter.
 
 
 
 

Vi tar det en gång till

Jag vill med detta inlägg inte hänga ut enskilda ryttare på något sätt, jag har därför försökt att ta bort en del kännetecken och åtminstone göra det lite svårare att räkna ut vilket ekipage det är. Då problemet inte sitter hos ryttarna utan i huvudsak i själva organisationen med sponsorer, domare, fei osv, osv är det inte min mening att klanka ner på någon specifik. Bilderna som följer nedan är nog tagna på mer eller mindre alla ekipage som jag såg så det handlar inte om något problem hos just vissa utvalda individer utan är något som genomsyrar hela dressyrsporten.
 
Jag vill med detta inlägg belysa just att det är djupgående problem som vi måste sluta blunda för. Det må så vara att det för mig är helt oförståeligt att en ryttare vill rida sin häst på det här viset men jag kan samtidigt förstå det. Givetvis rider en tävlingsryttare på det vis som premieras av domare. Dum vore individen annars. 
 
Som en parentes kan det här ha varit den snyggaste hästen jag såg på dressyrbanan och dessutom den mest välmatchade.
Med dessa två bilder vill jag peka på de hårda händer som har dykt upp.
Här ser vi också hur det gärna korrigeras genom att handen dras tillbaka mot sadeln.
Här är ytterligare exempel på hur hårda händer används och då framförallt när hästarna blir lite på.
Ett typiskt sätt att rida fram hästen på, denna ryttare är inte unik utan verkligen en av alla!
Här står alltså hästen stilla, trots det syns det tydligt på bilden hur hårt ryttaren håller i tyglarna.
Här tränas det på en vinnande passage!
Lite mer passage
Och här följer piaffen.
 
Jag vet inte vad jag ska säga efter att ännu ett år besökt Falsterbo. Kanske ska jag bara strunta i det hela och låta sporten fortsätta sin utveckling? Kanske ska jag fortsätta att belysa detta problem gång på gång? På något vis så vill jag inte sluta visa upp det här, jag vill förändra. För hästarnas skull om inte annat. Jag kan nämligen inte se hur det på något vis skulle kunna vara bekvämt med hårda händer, sporrar i sidorna och bestraffningar så fort hästen studsar till. Men det är jag. Andra väljer att se en häst som brinner för att tävla och älskar att visa upp sig. Som tolkar hästens ansiktsuttryck på ett helt annat vis än vad jag gör. Jag kan inte säga att de har fel då jag inte kan visa att jag har rätt. Det enda jag kan säga är vad jag tror. Däremot så vet jag att jag inte är ensam om att ha den här åsikten.