Vi tar det en gång till

Jag vill med detta inlägg inte hänga ut enskilda ryttare på något sätt, jag har därför försökt att ta bort en del kännetecken och åtminstone göra det lite svårare att räkna ut vilket ekipage det är. Då problemet inte sitter hos ryttarna utan i huvudsak i själva organisationen med sponsorer, domare, fei osv, osv är det inte min mening att klanka ner på någon specifik. Bilderna som följer nedan är nog tagna på mer eller mindre alla ekipage som jag såg så det handlar inte om något problem hos just vissa utvalda individer utan är något som genomsyrar hela dressyrsporten.
 
Jag vill med detta inlägg belysa just att det är djupgående problem som vi måste sluta blunda för. Det må så vara att det för mig är helt oförståeligt att en ryttare vill rida sin häst på det här viset men jag kan samtidigt förstå det. Givetvis rider en tävlingsryttare på det vis som premieras av domare. Dum vore individen annars. 
 
Som en parentes kan det här ha varit den snyggaste hästen jag såg på dressyrbanan och dessutom den mest välmatchade.
Med dessa två bilder vill jag peka på de hårda händer som har dykt upp.
Här ser vi också hur det gärna korrigeras genom att handen dras tillbaka mot sadeln.
Här är ytterligare exempel på hur hårda händer används och då framförallt när hästarna blir lite på.
Ett typiskt sätt att rida fram hästen på, denna ryttare är inte unik utan verkligen en av alla!
Här står alltså hästen stilla, trots det syns det tydligt på bilden hur hårt ryttaren håller i tyglarna.
Här tränas det på en vinnande passage!
Lite mer passage
Och här följer piaffen.
 
Jag vet inte vad jag ska säga efter att ännu ett år besökt Falsterbo. Kanske ska jag bara strunta i det hela och låta sporten fortsätta sin utveckling? Kanske ska jag fortsätta att belysa detta problem gång på gång? På något vis så vill jag inte sluta visa upp det här, jag vill förändra. För hästarnas skull om inte annat. Jag kan nämligen inte se hur det på något vis skulle kunna vara bekvämt med hårda händer, sporrar i sidorna och bestraffningar så fort hästen studsar till. Men det är jag. Andra väljer att se en häst som brinner för att tävla och älskar att visa upp sig. Som tolkar hästens ansiktsuttryck på ett helt annat vis än vad jag gör. Jag kan inte säga att de har fel då jag inte kan visa att jag har rätt. Det enda jag kan säga är vad jag tror. Däremot så vet jag att jag inte är ensam om att ha den här åsikten.
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback