Snart inne på vecka 5 och fjärde skolveckan efter lovet, tiden går fort! Den här veckan har sett lite annorlunda ut, det började med att Quini vaccinerades i måndags kväll så jag hann precis med att rida henne innan vaccinationen den dagen. Dagar efter klättrade jag istället upp på Dilko, först ett vanligt dressyrpass på banan för att andra dagen åka iväg på dressyrträning ;) Dressyrträningen gick överlag bra, väldigt mjuk och fin i munnen samt trevlig form när framåtläget funkade :)

I fredags var det studiedag och då blev det en lugnare runda med Quini i skogen och i helgen har hon också fått komma ut skogen, idag blev det en aning hårdare än tidigare.

Isa då? Ja hon drog på sig en senskada för tre veckors sen och därav inte gjort något mer ansträngande än små promenader.

 

 

Det är rätt fint här uppe iaf! Säger en inskränkt smålänning som knappt varit norr om Stockholm ;)

// Johanna

Igår var det dax för hoppträning igen för Ann Liwing med Quini. Många bra övningar även denna gången och lite hade vi allt att träna på men mer om det kommer, skickar med en filmsnutt och filmbild sålänge!

 

Nu kommer äntligen den sista avslutande delen av tävlingsammanfattningen :)

 

Helt klart våran bästa helg under förra året, det var en grym känsla att få rida mitt inne i Växjö på Värendsvallen.

På lördag startade jag en klass, Lc vilket var en bra runda och ponnyn tyckte det var kul. Dock ramlade bommen på 2:a hindret. Alltså 4 fel.

Dagen efter börjar jag att hoppa en Lc+5, en bättre runda än dagen innan med mera flyt samt bättre språng. Det ledde till en dubbelnolla och 2:a placering :) Lb:n var nästa klass och den här har jag en helt grym känsla i, något språng kom vi lite nära men annars flyter den här rundan på hur enkelt som helst! Enda nollan i klassen och vinner därmed cupen :D Ärevarv och vinsttäcke tyckte ponnyn absolut om och helgen bestod av tre bra rundor :)

// Johanna

Alltså visst är dom för "söta" ibland? :P

 

Men, eliten gör faktiskt så och då är det rätt så det så! Wow, här har vi det argument som absolut dödar en diskussion. Inte för att de har rätt utan för att det är så idiotiskt resonemang att jag bara ger upp. Det är lite som att lägga fram sakliga och väl underbyggda argument till en Sverigedemokrat och säga att här ser du det finns ett annat sätt att se på saker och ting. Responsen blir densamma - jag hade fått ut mer av att köra huvudet i en vägg.

 

Javisst eliten har lyckats med en sak - ta sig uppåt. Är det vad man verkligen eftersträvar ja titta på eliten då. Men bara för att man vill dit behöver man inte bli en fanatiker och dyrka elitryttare som att de vore gudar. Elitryttare gör också fel det kan vi nog konstatera.

 

* Rollkur. Hur många vill sträcka upp handen och säga att det här är kanonbra? Ingen nähä... Men eliten nyttjar det ju? Ja precis, allt eliten gör är inte per automatik bra. Och just rollkur är något som alldeles för många dressyrryttare håller på med. Det är lättare att räkna upp de som inte gör det än de som gör det. Säger inte det en hel del när man avgudar elitryttares träningsfilosofi? Visst att man vill nå toppen men är det rätt att göra det på bekostnad av hästen?

 

* Starka händer, gapande munnar och hårda sporrar. Men det är faktiskt bara ögonblicksbilder! Ser du inte hur mjukt och fint hen rider? Men hästen går ju runt och gapar och ryttarens häl är inte still i två sekunder! Nä, nu ska du titta på samspelet istället. Men den flashar ju bara med frambenen! Den dansar!!! Åh, jag ryser så magiskt fint det är. Här någonstans är det bara att ge upp och inse att man väljer att se vad man vill se. Elitens hästar går med gapande munnar för att den alltid har gjort det (och trivs med det), den sparkande hälen är bara ett sätt att förfina hjälperna lite och rollkuren den har inte hänt. Framförallt inte om ryttaren (gud förbjude) var svensk.

 

* Det där med utevistelse och ridas ute. Ja, jag kan till viss del köpa argumentet om att hästarna är värda mycket pengar och att det lite leder till deras fall så att säga. Hade jag suttit på några miljoner varje gång jag red över stock och sten hade jag sannolikt också blivit lite tveksam till skogsridning. Men så länge man har en unghäst (potentiell miljonhäst) eller en "medioker" häst som är okej bra förstår jag inte varför det är så viktigt att titta på eliten just då? Unghästen måste stärka sig och det gör den inte i ett ridhus. Att hästar sätter muskler ute i skog och mark trodde jag var allmänt vedertaget. 

Vad jag vill säga med det här måste man titta på eliten för att nå toppen? Bara för att eliten har gjort på ett sätt och faktiskt satt hästarna i andra rummet innebär väl inte det att ryttare på väg uppåt behöver göra likadant? Kan inte de istället visa att nej, det här är för mig inte accetabelt. Min häst ska inte bli en väg till framgång utan vi ska göra den här resan ihop och göra den så bra att min häst alltid känner sig nöjd och trygg. Det handlar inte så mycket om att pyssla, borsta, täcka, olja hovar och låta hästen sola solarie som vad man gör med den när man tränar och på vilket sätt man tränar den. Är det inte så mycket häftigare att säga: Titta på mig jag klarade det här utan rollkur, utan sporrar, utan att dra i stångtygeln med en häst som rids utomhus och går ute i stor hage med kompisar. Är inte det den utvecklingen vi vill ha nu när dressyrsporten är på glid. Istället för att med skygglappar springa runt och skrika "men eliten gör så, så det så!"? Det tror jag och det är vad jag, på min nivå, försöker att satsa på.

 

 

 

Jag har ju lovat mig själv att vara jätteförberedd till min stundande tenta i Miljökemi så därför sätter jag mig här och skriver ett inlägg  istället. Egentligen har jag en mängd olika saker jag vill skriva om så jag tar väl och punktar upp det hela lite istället. Så ska jag under mitt stundande tentaplugg fundera över hur mycket mer jag vågar skriva, det lär ju bli bitskt då jag inte har skrivit av mig på ett tag...

 

Det är ju vinter nu och varje år får jag panik på vissa hästägare (ja jag vet man får sköta sin häst precis hur man vill men ibland så är en del hästägare och jag på helt olika planeter)

 

* Ridhus! Åh, det är vinter nu så jag måste rida min elitpresterade toppstammade häst som är tusenfalt dyrare än din skogsmulle i ridhus nu under vintern. Det går inte att rida i skogen då det är totalt livsfarligt! Tro fan det, min skogsmulle-lipizzaner är som en gummiboll och halvt livsfarlig i skogen och han går där jämt - året runt. Men nu har jag inget ridhus så det är bara att ta på livlinan och gå ut. Även om det är dagens test för mina nerver. Hade jag haft ridhus hade jag antagligen också bott där men nu har jag inte det och det tackar min häst mig för!

 

* Utevistelse! Åh min häst fryser när det är kallt ute och så vill hen in när det är mörkt. Och så är det faktiskt så att mitt toppstammade halvblod inte är avlat för att vara ute. Intressant att våra toppstammde halvblod fick med mörkerseendet i generna och genen för att uppskatta hagvistelse... Men det kanske försvinner enbart på vissa av dem? Precis som genen att gå ihop med någon i hagen eller i hagar över boxstorlek? Som parentes så har alla våra halvblod klarat sig från mörkerrädsla och de gillar att gå ihop med varandra!

 

* Täcken! Min häst måste under sina två timmar ute ha minst 3 täcken på sig och när hen kommer in i sitt 20 grader varma stall så kan hen inte ha mindre än ett 500 g tjockt stalltäcke. Framförallt så klarar min häst inte av att exponeras för den minsta kyla alltså ryktar jag hästen med täcket på. För annars kommer musklerna att frysa ihop och förtvinas och då kan jag inte trimma i ridhuset utan måste ställa hästen i solariet istället. Okej, även om din häst nu är klippt så har den fortfarande viss päls. Den är inte naken. Och jag tror faktiskt att den skulle uppskatta att lufta kroppen lite ibland. Det skulle åtminstone jag tycka och jag har ju ingen päls alls utan måste ha kläder för att inte frysa ihjäl...

 

* Skydd! Kanon att ta på sina hästar ett par boots nu på vintern så man slipper broddtramp, om man har broddat vill säga i ridhuset är det ju sandat året runt (; Men hästen behöver väl inte vara insnurrad i bubbelplast året runt? Klart att de skadar sig då de lär ju sig inte att det gör ont om man slår sig på benet. Dilko kommer in med lite småskråmor ibland men det är ju inte värre än att man tvättar av dem och fortsätter som vanligt. Då går han i en knagglig hage med stenar och pinnar lite överallt. Men han är ju min lilla skogsmullehäst med tåliga ben.

 

Som ett förydligande för att undvika missförstånd: Ovanstående text kan innehålla spår av ironi.

 

Sådärja då har jag skrivit av mig tillräckligt för idag. Nä, jag vill inte peka ut någon egentligen men jag tycker bara att vi går till överdrift och förmänskligar våra hästar så att det blir löjligt. Hur toppstammade de än är så är de fortfarande hästar och jag tror inte på att man har förstört hästens instinkter så till den grad att den snart kan liknas vid en leksakshäst. Sånt här förstärker ju ändå enbart idéen om att tjejer går till stallet för att pyssla med lilla hästen och fläta små rosa tofsar i manen. Det spelar ingen roll att ni bär vattenhinkar och mockar. Jag kan med erfarenhet säga att hästar som står högt i blod är annorlunda än den där skogsmullen men inte till en sån grad som det ibland ges sken av. De har fortfarande en häst naturliga behov och det är inte att springa omkring inom fyra väggar varje dag, gå ut i en minihage (själv) och andas frisk luft under två av dygnet ljusa timmar och sedan stå på box resten. Jag tror verkligen inte på det. Min erfarenhet säger något helt annat. Men vad vet jag precis som att jag inte får kritisera eliten för att jag inte tävlat där själv så ska jag inte fundera över hur vissa hästägare tar hand om sina toppstammade hästar då det enda jag ägt är en skogsponny och skogsmullehäst (;

 

Något positivt: Jag har nu hittat motivationen till lite mer tentaplugg!

 

Tisdag/onsdag förra veckan var alltså jag och Quini på hoppkurs för Ann Liwing vilket verkligen gav oss ny kunskap, tips och övningar. Första dagen hade vi mest fokus på lydnad och ridning mellan hindrena. Här började vi med att hoppa fram på ett cavaletti på volt i båda varven och sen på en åtta. Allt detta klarade vi av utan problem trots att vi haft lite svårt för det innan. Nästa övning bestod av cavaletti, bom och cavaletti som stod på medellinje där vi skulle få in 4 galoppsprång. Här kommer ett av våra problem, Quini vill bestämma tempot vilket också betyder 3 galoppsprång och ingen vidare koll men med en halten efter första hindret funkar även detta!

Innan vi gör en bana av det här får vi hoppa ett titthinder på lång distans och här ska vi ha mer tryck i hästarna för att de ska hoppa- Quini hoppar utan problem. Till sist sätter vi ihop en bana till hinder med kluriga vägar, cavalettidelen och längre distanser. Quini lyssnar på mej, jag kan få både tryck och kunna ta tillbaka samt lätt att hitta distanser. Något problem hade vi med vägen vilket vi också får ta om, snäv sväng och jag hinner inte med.

 

Andra dagen tar vi med det som vi tränade på dagen innan men kör mer "banhoppning" med lydnad. Första övningen är tre cavaletti precis som dagen innan fast de nu står längs vägen. Nu har både jag och ponnyn lärt oss sen dagen innan och vi tar våra 4 galoppsprång! Sen hoppar vi hinder på volt och fortsätter genom en snäv sväng och kort väg till nästa, böjt spår med volt för att få kontroll och så över sista. Lite svårt att få tillbaka på volten och sen en bra distans till hindret efter.

Vi sätter ihop det här till en bana, cavalettierna blir tre räcken och vi ska istället ha in 3 galoppsprång. Här visar sej vårat problem som vi egentligen har haft hela förra året men inte fått någon ordentlig hjälp med, detta betyder att vi inte hittar distanser, hon blir lång och vi får ett stopp. Men den här tränare ser problemet och vi får äntligen hjälp med det! Quini blir alltså lång vilket också betyder att hon har svårare att komma upp, hon behöver då mer tryck bakifrån och "hamna mer på bakbenen" samt komma upp med huvudet. Vi får göra om bana och jag ska hålla i, inte låta henne bli lång men samtidigt ha trycket bakifrån och vet ni vad? Det funkade alldeles utmärkt, hon hoppade alla hinder som ingetting (trots att det var lite högre den här dagen) och allt kändes lätt. Vi hittade distanserna utan problem och banan gick bra. En väg fick vi ta om då jag tappade henne på ytter men jag kan lugnt säga att jag är supernöjd med träningen, tränare och sjävklart ponnyn :) Det kändes som vi hittade vårat problem och att vi fick en lösning på den.

 

 

 

Annars så flyter livet på, har ett par tentor och lite projekt jag måste bli klar med. Och min ledighet går för fort helt plötsligt. Vilket väl inte är något ovanligt. Men jag ska nog få ihop allting, har ju forfarande alldels för mycket marginaler för någon som skjuter upp allt till precis i sista minuten!

// Johanna

I lagtävlansprogrammet var hon lite spänd och jag red inte ordentligt vilket ledde till 54,54%. Lagklassen, alltså LA:P1 får jag lova och säga att hon gick bra, hade en högre form och lyssnade verkligen på mej! Det här programmet är jag nöjd med även om alla delar inte var helt perfekta (såsom slutor/öppnor). Slutade iaf på 59,47% och laget blev tvåa i serien :)

I tisdags och onsdags var jag och Quini på hoppkurs för Ann Liwing i Vetlanda vilket var riktigt bra träningar som verkligen gav oss något! Massor med nya tips samt bra övningar och en ponny som hoppade kanon :) Mer om det kommer imon när jag orkar skriva, nu väntar nämligen sängen innan jag somnar..