Och här kommer lite bilder från tävlingen i lördags!

• Varför det aldrig går att hitta en fråga där två hästmänniskor faktiskt är överens?
• Varför skogsmulleryttare är någon sorts form av skällsord?
• Varför det rynkas på näsan åt islandshästryttare, vilka anses vara vuxna människor som inte vuxit upp utan fastnat på ponny?
• Varför allting alltid ska delas upp i minst två läger i alla möjliga frågor av ren princip? Är travare ridhästar eller inte? Ska hästarna vara ute dygnet runt eller inte? Ska hästar ha skor eller inte?
• Varför en hästmänniskas sätt att sköta sin häst alltid är det enda rätt?
• Varför 70 % av alla hästbloggar är en satsning mot toppen, oavsett om det rids på LC-nivå på en 20-årig ponny eller det sista kvalet till SM precis blivit klart, och de andra 30 % är motsatsen med barfotahästar som går ute dygnet runt?
• Varför det aldrig, aldrig går att kliva utanför sitt utpinkade revir och faktiskt ta del av andras kunskap bara för att den kunskapen finns inom en helt annan kategori än den som man själv räknar sig till?
• Och till sist: Varför tar TDB ut 10 kr för varje gång jag ska anmäla till en tävling???

Den här veckan har Dilko och jag laddat in för det som komma skall. Vi ska återigen ut och titta på en tävlingsplats! Samma som första gången men den här gången framridning i ridhus och tävling ute. Det ska hällregna hela dagen och jag älskar regn (eller inte) så det kan väl inte bli annat än bra? Förhoppningen är att han ska vara hyfsat avslappnad och kunna klafsa runt på en troligtvis blöt bana utan några större konstigheter. Det är målet. Ja, sen så sitter det ju en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och ska lotsa runt herrn så det är väl klart att jag vill vinna. Men jag hejdar tävlingsmänniskan i mig och säger att ett realistiskt mål är att försöka få en ritt på över 60 % och inte hamna sist. Det är planen sen har jag ingen aning om hur det går överhuvudtaget.

 

Men vi har laddat upp inför tävlingen på bästa sätt. De två senaste passen har blivit skogsrundor, varav den ena mestadels studsades igenom. Idag fick han galoppera av sig så jag håller tummarna för att överloppsenergin är borta i morgon. Då lyssnar han betydligt bättre på vad jag vill.

 

Igår var Dilko på äventyr och fick åka transport en längre sträcka samt stå i ett helt nytt stall en stund. Han har nämligen besökt en equiterapeut då inte riktigt känts som han brukar. Mycket riktigt så var det en liten låsning i en muskel i ryggen. Enkelt att fixa till iaf. Idag så provade jag att rida honom lite lätt nere på banan. Vilken skillnad det var! Han jobbade på jättebra och hade en helt annan takt i traven. Dessutom gick det att ställa honom i bägge varven utan större konstigheter. Ibland är det småsaker som gör stor skillnad. Så nu ska jag se till att vara noga med att han inte går och fuskar och ställer sig åt höger hela tiden utan att han faktiskt kan gå rakt också. Dessutom så provade jag Index gamla bett på honom, hans gamla favoritbett. Jag hade två likadana till honom ett till varje träns för det var det enda bett som han tyckte var okej att ha i sin mun. Dilko fick ärva det och just nu känns det som det bästa bett jag har ridit honom på. Inte lika tjafsig i munnen, lyssnade på ställningen och dregglade till och med. Tredelade bett med fasta ringar är bra bett helt enkelt (; Sen gjorde det ju sitt till att han inte längre hade någon låsning i ryggen som hämmade honom. Tror det var mest det, egentligen.

 

Då har jag lagt ner alldeles för mycket tid på att läsa om bett. Om jag blivit klokare. Nä, inte ett dugg. Eller jo kanske lite. Men som vanligt när det handlar om någonting i hästkretsar så finns det lika många idéer som det finns hästmänniskor. Så om det nu är så att vissa bett är bra eller dåliga är svårt att avgöra. Efter en tids vägande av argument och listning över hur många som är för respektive emot så har jag tillslut beslutat mig för vad det blir för bett till Dilko. Ett likadant som jag hade till Index. Ett helt vanligt tredelat eggbett. Det ska inte slå upp i gommen, ligger mer still än vanliga bett och klämmer inte i mungiporna. Med andra ord låter det bra.

 

Det nya Baucherbettet som jag tittade på beslutade jag mig för att inte köpa. Anledningen till det var att efter mycket googlande så insåg jag att det visst tryckte på nacken. Eller som det så vackert hette "gav ett svagare tryck för att hjälpa en häst som gärna går över tygeln att hitta sin huvudposition". Ett skitbett i vacker förpackning med andra ord. Så, det blir ett beprövat kort. Index har aldrig gått så bra som på sitt eggbett så då tror jag nog att det passar Dilko också (speciellt med tanke på att jag börjar finna allt mer likheter mellan de där två herrarna, en Johannahäst ska visst vara på ett visst sätt).

 

Nu har jag överlevt två dagars ridning på hackamore med Dilko. I skogen är det nog faktiskt ett "bett" jag kan tänka mig att använda - iaf fram tills dess att munnen är kollad på honom. Han är har varit riktigt lugn och fin och eftersom han är riden med så mycket säte redan innan så märker jag ingen skillnad alls när jag ska sakta av. Det sägs ju vara svårare att svänga med hackamore än med bett men det har jag faktiskt inte alls märkt av. Tycker Dilko har lyssnat riktigt bra. Problemet som jag ser det är väl att jag vill ha upp honom i formen men han blir gärna lång och låg. Vilket indirekt betyder att det verkar precis som det ska. Ett hävstångsbett ger ju tryck i nacken och ber hästen att sänka huvudet. Så långt är jag helt och hållet med. Då är ju frågan när jag får eftergiften i det? Problemet som har blivit är Dilko gärna lägger sig lite i handen och det borde ju betyda att trycket består? Men funkar ju samtidigt inte att rida på halvlånga tyglar. Nu tvivlar jag ju på att han dött av två dagars ridning med hackamore då det verkligen inte är elakare än ett tredelat som trycker på hans eventuella vargtand.

 

Men, det blir att läsa på ännu mer om bett och deras inverkan. Är ganska intressant sånt där må jag säga. En sak är dock säker jag tror det är bra att rida en del bettlöst ibland framförallt på unghästar som byter tänder osv.

 

 

Bjuder på en mysig bild på vad jag vaknade till för några dagar sedan.
Mina katter börjar bli kompisar! Så vi önskar en glad midsommar hela bunten :)

 

// Johanna

Jag tog mig tid att känna igenom Dilkos mun idag när jag hade honom innne. Efter lite googlande och en högst amatörmässig bedömning skulle jag vilja hävda att han har en vargtand på högra sidans överkäke. Vilket isf skulle förklara varför han slänger upp huvudet och blir sur så fort jag tar i högertygeln. Jag kommer ju inte direkt få den utdragen innan midsommar så får väl se hur det går att rida herrn på hackamore. Kan bli en intressant upplevelse kanske? Bara att hålla i sig och rida? Får väl göra ett test och se om han trivs bättre eller inte. Sen blir det väl att ringa ut veterinären för att kolla munnen lite mer professionellt än vad jag gjorde.

 

Nu blir det att fortsätta titta på True Detective, även det en riktigt bra serie som verkligen är sevärd!

 

Jahaja, vad har jag hittat på idag då? Jo, syster och jog tog en trip till sommarstugan för att njuta av semester/sommarlov när det fortfarande är varmt ute. Vi passade även på att premiärbada - det var riktigt kallt i sjön kan jag lova! Men ganska skönt ändå, när man väl var i... Så nu sitter jag då här med ben som matchar min röda tröja och svär över att jag inte använde solkräm. Ännu en gång är det bara att inse att en blek och blond skandinav inte tål solens strålar på sommaren. En läxa som jag inte lär mig trots att jag testar samma sak år efter år (;

 

När vi kom hem så tog vi varsin häst och gick ner på banan. Dilko gick bra ett tag men sen så vet jag inte riktigt vad som hände. Han blev spänd och konstig + att han tjagglar konstant på bettet. Känns inte riktigt bra för det är ju ett ganska tydligt tecken på att han inte trivs med det. Ska kolla igenom munnen på honom ordentligt i morgon och se om jag hittar en vargtand eller liknande. Annars vet jag inte vad det är, han är ju inte sån på stången fast då blir han stum i handen istället... Jaja, tjusningen med hästar är ju att allt inte är en spikrak väg framåt, eller?

 

Eller teknikens under. Har låtit två timmar av mitt liv spenderas på osande svordomar och dragande av mitt redan tunna och korta hår. Inte för att jag tycker det är så himla kul att vara sur utan för att jag äger en iPhone. Jodå, jag är nöjd - lovar. Den fungerar kanon vanligtivs. Iaf så länge den slipper samarbeta med en PC. Speciellt en viss stationär dator med Windows 7. Jag ville radera ut så mycket som möjligt av mina bilder, en förutsättning är givetvis att jag har lagt in dem på datorn först. Men nejdå, det tyckte inte min ajfån. Med andra ord är han inte det minsta intresserad av att äntligen få iOS 7. Han är nöjd som han är. Nu ska ju inte det lilla fanskapet tro att han vinner över en extremt envis smålänning för det. Att han vägrar visa sina bilder och när han väl fungerar bara importerar hälften av bilderna vilka sedan försvinner någonstans i tomma intet stoppar inte på något vis mig. Så en installation av iTunes senare med tillhörande säkerhetskopiering och synkronisering fick den lilla jäveln ge sig. Nu sitter jag här med ett nöjt leende på läpparna med bilderna i tryggt (ehm, tja de finns där just nu) förvar på min dator. Vilket för min ajfån innebär att han snart ska få se majoriteten av sina bilder raderade och sedan håller jag tummarna för att jag har tillräckligt med minne för att kunna göra en installation av iOS 7. Trägen vinner!

 

Hej, jag har precis kommit fram till att jag äger en kattunge. Och att min placering av bokhyllan knappast är lämplig för tillfället. Fast nu har jag ju som tur är inget ömtåligt däruppe så Cognac får agera dammtrasa till han tröttnar ;)

Nej, bilden är inte tagen med blixt i ett mörkt rum ^^

 

// Johanna

Idag så har vi "turistat" i Huskvarnaområdet då vi körde iväg Mina till hennes nya fodervärd. Eftersom Skrutten och Mina numer mer eller mindre bor grannar kunde vi inte köra iväg utan att hälsa på även honom. Han har antagligen fått den perfekta ägaren. Hon tycker om honom jättemycket, rider honom bra och han står dessutom jättefint! Går i stora hagar och får verkligen vara häst. Känns skönt att veta att han fått ett kanonbra hem. Jag fick även lov att rida honom och han kändes jättefin. Det var ju ett bra tag sedan jag satt på honom men han har verkligen utvecklats och blivit riktigt trevlig. Enligt mig är han ju fortfarande stor men det är ju en annan sak. Han var mjuk och fin i munnen, lyssnade bra och har verkligen utvecklats sedan jag red honom sist.

 

Whiskey har fått en ny kompis. Jag skulle ju ha en av kattungarna så igår fick Cognac flytta hem till oss. Whiskey behöver ju lite sällskap och jag vet inte men jag tror att han har lidit av lite abstinensbesvär efter en lekkamrat för hela morgonen har det varit såhär hemma.

Fler bilder på vårt söta lilla föl (:

Jag har ju nu fått mina första erfarenheter från storhästtävlingar och kan nu jämföra dem med de ponnytävlingar som jag tidigare tillbringat helgerna på. Ja, nu ska väl erkännas att jag fortfarande har varit på en hel del ponnytävlingar det här året ändå. Vilket gör det hela lättare för mig. Det har nämligen handlat om liknande tävlingar, lokala dressyrtävlingar. Vilket ju var ett tag sedan jag startade med Index så det skulle göra en jämförelse helt världelös.

 

1. På storhästtävlingar finns det två olika sorters ryttare. De som tävlar för att tävla och de som tävlar för att det är kul. På ponnytävlingar finns det en sort, de som tävlar för att tävla.

2. De olika ryttarna går sedan på storhästsidan att dela upp i "tävlingsryttare" och "skogsmulleryttare", på ponny finns det bara tävlingsryttare.

3. På en storhästtävling är kraven tio gånger lägre. Eftersom ponnyryttare tävlar för att tävla är deras bedömning hårdare och konkurrensen högre.

4. På en storhästtävling får du positiva kommentarer om din häst trots att ritten varit katastrofal. På en ponnytävling blir du sågad ner till fotknölarna för att sedan få att "Bra kämpat!" som avslutning.

5. Eftersom många ryttare tävlar sina storhästar för att det är kul så finner man samma namn på de olika tävlingarna gång efter annan. På ponny finns två alternativ, antingen så är ekipaget borta för att ryttaren tröttnat eller så har ekipaget snabbt klättrat i klasserna för att nå ett åtråvårt SM-guld.

 

Sammanfattningsvis. Jag är glad över att tävla Dilko bland storhästarna, då får jag positiva kommentarer på en ritt som egentligen varit värdelös. Så får jag själv analysera det hela efteråt. På ponny hade jag bara fått kommentarer som "spänd ponny, för dagen svårbedömd, kämpa vidare" på storhäst heter det "önskar för dagen mer bjudning och eftergift". Dessutom är det högre krav på en ponny, de ska gå bra, visa sina extraordinära mellangångarter och helst inte ha en enda miss trots att det är barn som rider. På storhäst känns det som att det rycks mer på axlarna. Men så är det också vuxna människor med egen inkomst som inte behöver be sina föräldrar om pengar för anmälningsavgifter, licenser samt be dem köra och spendera en hel dag på en tävling där resultatet ändå hamnar i botten.

 

 

Plockade fram lite hinder till Dilko idag, eller tja Julia tog väl fram det mesta då hon hoppade lite med Russin oxå. Det gick väl sådär idag. Dilko var lite seg i värmen och ville inte riktigt fram. Jag då som inte kan hoppa så där jättebra vet ju inte riktigt vad jag ska göra. Men, men vi fick till ett bra språng och det kändes hyfsat emellanåt. Dagens problem var väl att när Dilko hoppade bra så gick det inte bra för mig och när jag jag fick till det så hoppade inte Dilko bra. Hej osynk! Dags att träna lite mer hoppning kanske? Eller inte, vi är ju trots allt ett dressyrekipage som idag slog höjdrekord på 70 cm (typ det högsta jag hoppat med en storhäst ^^).

Dilko har fått ett nytt och fint flugtäcke av mig idag. Han har kliat lite och jag hoppas att det här ska räcka för att hålla knott och mygg borta från honom. Randigt ska ju hålla flygfän borta så nu har jag en plötslig en vacker zebra i hagen :)

 

// Johanna

Eftersom Julia nu har snott Svante så får väl det här räcka som uppdatering för idag.

 

När Game of Thrones-abstinensen gör sig påmind så har jag nu ett sätt att dämpa den.